Del 4 Musikjuridik

 

Upphovsrätt

 

Kompositörer, författare, konstnärer och andra upphovsmän skyddas enligt lag mot otillåtna nyttjanden av deras verk. Det finns även något som heter närstående rättigheter, dessa skyddar sångare, musiker, skådespelare och andra utövande konstnärer när de framför andras eller egna, skyddade eller fria verk. Producenter av fonogram, videogram, radio- och TV-program samt skiv-, radio- och TV-bolag skyddas av de närstående rättigheterna.

 

Upphovsrätten skyddar kompositören från att någon annan ska kunna stjäla verket och påstå sig vara upphovsmannen eller att någon plagierar, manipulerar eller bearbetar verket utan upphovsmannens tillåtelse eller på något sätt kränker verket, eller att på något annat sätt tjäna pengar på någon annans verk utan den verklige upphovsmannens medgivande.

 

Upphovsrätten skyddar utövaren från att någon annan exempelvis spelar in utövarens liveframträdande, ger ut som piratkopia, sänder genom olika medier, samplar eller använder utövarens framträdande i reklam eller på annat sätt tjänar pengar på utövarens framträdande utan tillstånd.

 

Sceniska verk, musikaliska verk, filmverk och konstverk slås i lagtexten ihop till samlingsbegreppet konstnärliga verk. Sångtexter räknas in bland litterära verk tillsammans med andra textmässiga verk, både i muntlig och skriftlig form.

 

Ett musikaliskt verk kan vara en enkel melodi eller ett avancerat verk. Det finns inget krav på dokumentation i from av noter eller inspelning och även en improvisation kan skyddas. Vad som däremot krävs för att ett verk ska skyddas av upphovsrätten är att det har någon form av originalitet eller individuell särprägel. Detta brukar kort och gott kallas verkshöjd.

 

Ett verk får omedelbart skydd så fort det är skapat, man behöver alltså inte anmäla eller registrera det någonstans för att det ska skyddas av upphovsrätten. Däremot om man vill få någon ekonomisk ersättning för sålda verk eller offentligt framförande av verket måste man anmäla det till STIM.

 

Alltså, verket måste ha självständighet och originalitet för att upphovsmannen ska få upphovsrätt till verket. Det får inte vara allt för likt ett annat verk även om det är tillåtet att inspireras av andra verk. Även en bearbetning av ett tidigare verk kan skyddas om det har ett visst mått av originalitet (kraven på bearbetningar är dock inte lika höga som på originalverk). En bearbetning kräver dock tillstånd av originalupphovsmannen för att få framföras eller spelas in. Däremot en så kallad cover behöver inget tillstånd från upphovsmannen varken vid framförande, inspelande eller skivmångfaldigande. Det är däremot orginalupphovsmannen som har rätt till den eventuella ersättning som covern genererar och den som gör covern bör upplysa om vem/vilka som är orginalupphovsmannen i direkt samband med framförandet, oavsett om det är live eller på skiva eller i namnet på en mp3.

 

Om man av någon anledning tror att det finns risk för att någon kommer stjäla eller plagiera ens verk och vill kunna ha en chans att kunna styrka att man är upphovsmannen kan man posta ett rekommenderat brev till sig själv innehållande en inspelning och/eller noter till verket samt information om sig själv som upphovsman. Brevet får en poststämpel med datum på och ditt namn står på kuvertet och i kuvertet. Du får naturligtvis inte öppna brevet när du får det för då försvinner brevets plombering och därmed själva poängen. Detta kan fungera som ett bevis i en eventuell rättslig tvist men garanterar inte utfallet av den.

 

 

Musikförlagskontrakt

 

I upphovsrättslagen finns vissa regler för hur förlagsavtal och liknande avtal ska se ut. Dessa regler är det dock frivilligt att följa och parterna kan om de önskar ha andra regler för avtalen. Standardavtalet för musikförlagsavtal är ett exempel på detta. Det är ett avtal som har förhandlats fram av tre organisationer, FST (Föreningen Svenska Tonsättare), SKAP (Föreningen Svenska Kompositörer Av Populärmusik) och SMFF (Svenska Musikförläggarföreningen). Men när detta standardavtal kom till var det viktigt att ge ut noter för verken och musikförlagen hade inte samma agentroll som de anses ha idag. Därför har man ofta ersatt kravet på att musikförlaget ska göra en notutgivning och liknande med att de exampelvis åtar sig att arbeta med marknadsföring och synkronisering. Detta standardavtal används väldigt ofta och många förlag har utgått från det och gjord egna omarbetade standardavtal. Ibland kompletteras standardavtalet med ”särskilda villkor”, vilka kan förändra hela avtalets ursprungliga innebörd. När man har skrivit på ett förlagsavtal som ovan nämnt överlämnar upphovsmannen mer eller mindre hela den ekonomiska upphovsrätten för de avtalade verken till förlaget, som förlaget sedan får överlåta vidare till tillexempel utländska förläggare (s.k. Subförläggare). Förlaget åtar sig i och med undertecknandet av avtalet att betala ut den ekonomiska ersättningen till upphovsmannen, med avdrag för de avtalade procent som förlaget ska ha (oftast 30-33 %).

 

Många skivbolag har som krav för ett skivkontrakt att man skriver på ett förlagsavtal för ett av skivbolaget föreslaget förlag. Ofta gör man ett så kallat publishing commitment som gäller fram tills det att det inspelade albumet är klart och kan förläggas på det förbestämda förlaget. Detta har framförallt två anledningar. Förlag, som på ett eller annat sätt är kopplade till skivbolag vill kunna få tillgång till ersättning för fler verk än bara de som ska ges ut inom ramarna för det aktuella skivkontraktet. Dessutom vill de kunna få del av den upphovsrättsliga ersättningen under hela den tiden som verket är skyddat av upphovsrättslagen, vilket är resten av upphovsmannens livstid och 70 år efter upphovsmannens död. Den upphovsrättsliga ersättningen är ofta större än vinsten för skivförsäljning vilket är huvudargumentet för skivbolag att samarbeta med musikförlag. Detta kan man som artist försöka kringgå genom att avtala om att förlaget får den ekonomiska rätten till de verk som skivbolaget kommer att ge ut, samt att begränsa den tiden till 5 eller 10 år, eller liknande.

 

 

 

Avtalsrätten

 

I upphovsrättsliga samhang är avtalsrätten väldigt viktig. Den reglerar hur man ska hantera olika sorters överenskommelser. Enligt avtalsrätten är muntliga och skriftliga avtal lika giltiga och bindande, med vissa undantag. Men i en tvist kan det självklart vara svårt att bevisa vad ett muntligt avtal innehöll och till och med att man faktiskt har ingått ett avtal. Därför bör man när man ingår ett muntligt avtal så snart som möjligt göra en skriftlig version av avtalet. Om man inte har möjlighet att få en påskrift av motparten kan det ändå vara bra att skriva ner kort vad man kom överens om samt tid och datum. En annan variant kan också vara att skicka ett e-mail med överenskommelsen och villkoren till motparten och be denne bekräfta och skicka tillbaka e-mailet och sedan sparar man e-mailet på sitt e-mailkonto eller i utskriven form, förslagsvis både och.

 

I Sverige förekommer s.k. full avtalsrätt, man kan alltså avtala om precis vad som helst, så länge det inte strider mot lagen. Avtalen behöver inte heller vara fördelaktiga, man har själv ansvar att vara medveten om vad man går med på när man ingår avtalet. Så om man efter ett tag upptäcker att avtalet man ingått i är ofördelaktigt för en själv så måste man ändå fortsätta följa avtalet tills avtalsperioden är slut, om man inte lyckas förhandla sig ur avtalet.

 

Ett skriftligt avtal bör minst innehålla följande:

·     vilka avtalsparterna är – namn och personnummer för fysiska personer, namn och organisationsnummer för juridiska personer, t.ex. bolag, föreningar och stiftelser

·     vad avtalet gäller, alltså själva överenskommelsen – så exakt som möjligt

·     hänvisningar till andra avtal om det behövs – t.ex. standardavtal

·     vad som gäller om det blir en tvist i framtiden – t.ex. om man ska vända sig till allmän domstol etc.

·     giltighetstid och regler kring uppsägning

·     ort, datum och båda parternas namnunderskrift

 

Det finns undantag för när man faktiskt kan ogiltigförklara eller jämka ett ingått avtal, t.ex. om villkoret ses som oskäligt mot den svagare parten. Men med tanke på att det är svårt att få igenom ett ogiltigförklarande eller jämkning av ett avtal man ingått i är det väldigt viktigt att veta vad avtalet och alla villkor innebär både omedelbart och i framtiden. Därför kan det vara lämpligt att ta hjälp av en person som är kunnig på området innan man skriver på exempelvis ett förlagsavtal eller ett artistkontrakt.

 

 

 

Skivkontrakt

 

Det finns inget standardavtal när det gäller skivbolag och skivkontrakt. Istället har organisationer som IFPI och SMF och alla olika skivbolag egna standardavtal som ser ut på olika sätt. Artister däremot får ofta höra att avatalet de ska skriva under är ett standardkontrakt, som standard så gäller naturligtvis ett för skivbolaget fördelaktigt skivkontrakt vilket borde få artisten att bli ännu mer försiktig snarare än övertygad om att helt utan ändringar skriva på. Det som ofta påverkar hur avtal utformas kan vara parternas styrka i deras respektive förhandlingsposition, hur angelägna de är att teckna avtalet, vem som har störst ekonomisk vinning, hur liknande avtal brukar se ut, men även vilken part som har möjlighet att ta hjälp av bäst expertis på området. Tidigare har skivbolagen nästan enbart anlitat jurister till att sammanställa standardavtal och när artisterna tog juristhjälp vid förhandling sågs de som besvärliga och som en dålig start på ett eventuellt samarbete. Numera har det däremot blivit vanligare att både skivbolag, musiker och artister anlitar experthjälp vid kontraktsförhandling och det ses snarare som förnuftigt än besvärligt.

 

Detta bör du framförallt tänka på när du skriver på ett avtal med ett skivbolag:

·     Avtalets syfte och omfattning – om huvudsyftet är en vanlig kommersiell skivutgivning mot ersättning i royalty bör man inte blanda in videogram här (alltså inspelning av musikvideo), utan behandla det senare i avtalet under en rubrik som gäller exploatering och ersättning

·     För att få förlänga avtalet måste det ha gjorts en utgivning innan den första avtalsperioden är slut. På så sätt kan man undvika att artisten fastnar i ett avtal som inte ger den något. När ska utgivningen senast ha skett?

·     Vad händer med licensrättigheterna om bolaget går i konkurs? Se till att de inte kan bli sålda till vem som helst utan går tillbaka till artisten, annars kanske artisten aldrig får den royalty den egentligen förtjänar.

·     Vad händer med mastern efter avtalsperioden är slut?

 

Royalty

 

Royaltyn är ofta den enda ersättning musikern/artisten får för inspelade fonogram. Man brukar beräkna royaltyn på PPD-priset, Published Price to Dealer, det vill säga priset från distributör till detaljhandel/återförsäljare. Royaltyns procenttal varierar mellan 5-20% och ökar ibland succesivt med antalet sålda fonogramenheter. Förr fick artister i många fall royalty från och med det första sålda exemplaret av skivan men nu mera är det vanligare att man delar ut royalty först efter att man nått break even, alltså då alla produktionskostnader är täckta. Produktionskostnader kan innefatta exempelvis inspelningskostnader, mastering, omslagsdesign, tryckkostnader, marknadsföringsaktiviteter och löner till anställda på skivbolaget. Om man som artist ska gå med på royalty efter break even bör man undersöka möjligheterna att få ett icke-återbetalningskyldigt förskott. Annars kan det dröja mycket lång tid innan några royaltypengar syns till.

 

Ofta gör skivbolag vissa avdrag på royaltyn för konvolutkostnader, returer, promotionskivor med mera. Det kan handla om 15-25 % nedsättning av royaltyn. Det kan också hända att bolaget/producenten vill sänka royaltyn för fonogram sålda till nedsatt pris eller via skivklubbar osv. Därför kan den totala royaltyns egentliga procenttal bli avsevärt lägre om man går med på sådana villkor.

 

När det gäller ersättning för fonogram sålda utomlands är det ofta fråga om licensersättning istället för royalty, förutsatt att skivbolaget har sålt en licens till ett annat utländskt/internationellt skivbolag för utgivning av artistens musik i utlandet. Då brukar man räkna ersättningen i procentsatser på de nettointäkter man får för licenserna och inte på PPD. För sådan ersättning bör artisten inte godkänna mindre än 50 %, ofta kan man få högre, kanske 60 % eller t.o.m. 70 %. Här ska man vara noga med vad bolaget vill göra avdrag på före utbetalandet av denna licensersättning då dessa intäkter kan ha en annan lägre kostnadsbild än den vanliga för produktionen. Marknadsföring av artisten utomlands ska exempelvis göras av licenstagaren i första hand.

 

Studioproducentens ersättning brukar ligga på 2-4 % av PPD och den ska inte artisten behöva stå för. Studioproducentens ersättning ska alltså inte dras från artistens royalty utan från bolagets royalty. Om nu denna ersättning ändå ska dras från artistens royalty bör man tänka på det när man fastställer hur stor artistens royalty ska vara. När en avtalsperiod är slut är det vanligt att man fortsätter avtalet med en s.k. förlängningsperiod. I och med varje förlängningsperiod bör royaltyn samt nettointäkterna för licensförsäljningen öka för artisten.

 

Det har blivit vanligare på senare tid att artisten får ett engångsbelopp i förskott för varje avtalsperiod. Detta förskott brukar man räkna av på royaltyn och kan hänga ihop med artistens skyldighet att producera en ny masterinspelning till det fonogram avtalsperioden syftar till.

Här följer ett utdrag från skatteverkets hemsida:

 

Royalty
Royalty är en ersättning som t.ex. en uppfinnare eller musiker får för att någon använder sig av uppfinningen eller musiken.  
 
Hur beskattas royalty?
Royaltyinkomster beskattas oftast som inkomst av näringsverksamhet. Detta gäller för uppfinnare, författare, kompositörer m.fl. som yrkesmässigt bedriver vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller annan liknande verksamhet. Med näringsverksamhet avses förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt. Med yrkesmässigt avses att verksamheten bedrivs varaktigt och med vinstsyfte. 
  
Om royaltyn inte kan klassas som inkomst av näringsverksamhet är den att anse som inkomst av tjänst. Det kan vara fallet då verksamheten är tillfällig och inte kan anses som yrkesmässig, t.ex. för ”engångförfattare” eller ”engångsuppfinnare”, eller om den annars har bedrivits på ett sådant sätt att inkomsten blir hänförlig till inkomst av tjänst.
Uppfylls inte samtliga kriterier för näringsverksamhet (självständighet, varaktighet och vinstsyfte) blir inkomsten tjänstebeskattad.
Royalty som en anställd får pga. uppfinningar eller annat som han gjort i tjänsten eller på uppdrag ska oftast beskattas som inkomst av tjänst.
 
Betalning av socialavgifter
– Royalty pga. av ett uppdrag
Om du bedriver näringsverksamhet har du normalt F-skattsedel och betalar då egenavgifter. Om du har A-skattsedel ska utbetalaren betala arbetsgivaravgifter oavsett om inkomsten ska beskattas som inkomst av tjänst eller näringsverksamhet.
– Royalty pga. egen verksamhet (ej uppdrag)
Du betalar socialavgifter i form av egenavgifter oavsett om inkomsten ska beskattas som inkomst av tjänst eller näringsverksamhet.  
 
Ärvd royalty
Ärver du royalty ”ärver” du också hur den ska beskattas.  
  
Om det ursprungliga inkomstslaget var näringsverksamhet ska du deklarera den som passiv näringsverksamhet. Det innebär att du som mottagare ska betala särskild löneskatt på royaltyn. Om du däremot bedriver annan näringsverksamhet som är aktiv kommer royaltyinkomsten att ingå i samma näringsverksamhet. Du ska då betala egenavgifter även på royaltyn.
Om det ursprungliga inkomstslaget däremot var tjänst ska du deklarera den ärvda royaltyn som inkomst av tjänst. Eftersom den ärvda royaltyn i detta fall inte utgör inkomst av förvärvsarbete för dig blir det varken aktuellt med socialavgifter eller särskild löneskatt. 
 
Ackumulerad inkomst
Med ackumulerad inkomst avses att du fått en inkomst ett år som hänför sig till minst två år. I vissa fall finns möjlighet till lindring av den statliga inkomstskatten genom en särskild skatteberäkning. Detta gäller således inte den kommunala inkomstskatten eller egenavgifter etc. Den ackumulerade inkomsten måste även uppgå till minst 50 000 kronor. Inkomster som kan bli föremål för särskild skatteberäkning i inkomst av näringsverksamhet är bl.a.
·     inkomst vid överlåtelse av vissa rättigheter
·     inkomst pga. vetenskaplig, litterär eller konstnärlig verksamhet e.d.
Ett exempel på ackumulerade inkomster i näringsverksamhet kan vara om du arbetat i flera år med ett enda uppdrag och får hela ersättningen när uppdraget är utfört. Avsikten är inte att ackumulerad inkomst ska komma ifråga i någon större omfattning i näringsverksamhet. Det får anses som normalt att näringsinkomsterna växlar från år till år.
Om royalty som avser flera år betalas ut vid samma tillfälle kan reglerna om särskild skatteberäkning bli aktuell.  
 
Upphovsmannakonto
För fria kulturarbetare är det ofta så att det kan gå lång tid mellan det att kostnader läggs ned och att intäkter kommer in. Det finns dock möjlighet att jämna ut inkomsterna mellan olika beskattningsår genom att sätta in pengar på ett s.k. upphovsmannakonto.

 

Optioner

 

I ett skivkontrakt är det väldigt vanligt att skivbolaget vill ha optioner på fler album med artisten, en rätt till att förlänga avtalet med en eller flera fonogramutgivningar. Det beror på att det snarare är regel än undantag att debutalbumet går med förlust och då behöver skivbolaget kommande skivutgivningar på sig att kunna ta igen det man var tvungen att satsa på första utgivningen. En option ger alltså skivbolaget rätt till att förlänga avtalet med ett fonogram, om de har uppfyllt sina åtaganden enligt kontraktet inom kontraktets tidiagare avtalsperiod. Men om skivbolaget inte längre tror på artisten efter första avtalsperioden eller av någon annan anledning inte vill förlänga samarbetet så behöver skivbolaget inte utnyttja sin optionsrätt. Skivkontrakt har snarare blivit till renodlade artistkontrakt med 3-5 optioner  det vill säga 4-6 album med artisten, i många fall det som motsvarar en hel artistkarriär.

 

 

Recoupable costs – kostnadsavräkning på royalty

 

Skivbolaget kan som sagt välja mellan att betala ut royalty från första sålda skivan eller från dess att man täckt alla kostnader, efter det så kallade break even. Det finns fler alternativ, till exempel att skivbolaget använder sig av något som i kontrakten brukar kallas recoupable costs. Det innebär att man specificerar vissa kostnader som ska täckas innan man betalar ut royaltyn. Till dessa recoupable costs hör ofta kostnader som är lite utöver standard, om artisten exempelvis vill ha något dyrare än jewelcase omslag, en videoinspelning för singeln eller annat som skivbolaget inte vill stå för men kan tänka sig att riskera lite extra pengar på.

Skivbolaget betalar inte ut någon royalty alls förrän dessa kostnader är täckta. Risken som skivbolaget alltid tar är att intäkterna inte täcker produktion och marknadsföringskostnaderna för skivan. I mångt och mycket så är det just att skivbolag är den part som riskerar en kapitalinsats som gör att skivbolag ibland lyckas motivera ganska så ofördelaktiga artistkontrakt.

 

 

Bokningskontrakt

 

Något som är viktigt för väldigt många framförande artister både ekonomiskt och kreativt är att spela live. Ett bokningskontrakt kan muntligen eller skriftligen göras med ett bokningsbolag. Kontraktets utformning brukar vara lite enklare än exempelvis skivkontrakt. Oftast handlar kontraktet om en tidsperiod och regler kring förlängning av den tidsperioden, en överenskommelse om ersättning till bokningsbolaget ofta i procent på artistens gage.  Bokningsbolaget arbetar vanligtvis på en slags provision antingen med anställda bokningsagenter eller att de får en viss procent i provision av denna provision. Provisionen brukar variera mellan 10 – 20% på artistens gage, oftast på den delen utöver boende, resa och mat. Har artisten ett relativt lågt gage bör procenten vara högre för bokaren och tvärtom. Bokningsbolaget hanterar fakturering av arrangörer, tekniska specifikationer, kontakten med arrangören och artisten och själva bokningen av spelningen samt ser till att arrangemanget är seriöst och genomförs på ett bra sätt. Bokningskontraktet är ett avtal mellan artisten och bokningsbolaget sedan gör bokningsbolaget ett separat avtal gällande artisten med den aktuella arrangören. Bokningsbolaget faktuerar arrangören 100% av det överenskommna gaget och betalar sedan ut c:a 80-90% av det till artisten eller artistens manager. Det blir vanligare och vanligare att utbetalningen går direkt till ett skivbolag, i så fall görs det på grund av något som regleras i artistens artistkontrakt med skivbolaget. Jag personligen rekommenderar inte att upplåta någon procent av sina live-intäkter till ett skivbolag, ej heller någon del av STIM-ersättningen. De två är ofta artistens i särklass största källor till intäkter i och med minskad skivförsäljning och ofördelaktiga skivkontrakt/artistkontrakt.

 

 

 

 

Management

 

Att ha en manager kan underlätta väldigt mycket för en artist som kan fokusera mer av sin kraft på den kreativa sidan av sin artistkarriär. Managern kan hjälpa till med allmän yrkesrådgivning, fixa spelningar eller få artisten att  medverka vid andra publika eller mediala tillfällen som kan stärka intresset det almänna intresset för artisten. Managern kan även företräda artisten vid kontraktsförhandlingar av oliksa slag, i kontakten med skivbolag, bokningsbolag och mycket annat. Innan man som artist skaffar sig en manager kan det vara bra att specificera exakt vad man vill att managern ska ha för ansvarsområden. När man sedan bestämt sig för vad man vill ha hjälp med och kommit överens om hur mycket managern ska ha i ersättning och på vilket sätt ersättningen ska betalas ut är det självklart viktigt att sammanställa detta i ett skriftligt avtal. Avtalet bör också innehålla avtalets giltighetsperiod alternativt uppsägningsvillkor för ett tillsvidareavtal, allt så klart och tydligt som möjligt för att begränsa missuppfattningar eller feltolkningar av avtalet.

 

En managers ersättning är vanligen en procentuell del av artistens ALLA inkomster, liveframträdanden och skivförsäljning och andra inkomstslag som genererats av artisten, managern bör ur artistens synvinkel inte få del av ersättning från STIM-, NCB- eller SAMI,  men det är ändå vanligt förekommande. Oftast brukar det vara mellan 10-20 % av artistens inkomster som går till managern, men bör absolut inte vara mer än 20 %.

 

Man bör också i avtalet reglera vilka kostnader som ska ligga på artisten och hur man ska hantera extrakostnader för managern. Managern bör inte vara kopplad till ett skivbolag för att undivka att  partiskhet uppstår. Samarbetet mellan en artist och en manager måste baseras på ett förtroende och engagemang från båda sidor. Den procentuella ersättningens fördel är att den kan stimulera managern till att göra ett bra arbete för artisten. Man är beroende av varandras arbetsinsatser.

 

 

Kollektivavtal

 

Det finns kollektivavtal för musiker som för de flesta andra yrkesgrupper, vanligtvis förutsätts att musikern är anställd hos en arbetsgivare. Arbetsgivaren ska dessutom vara ansluten till ett kollektivavtal. En tillsvidareanställd kan inte sägas upp om det inte finns s.k. saklig grund till det. Det kan t.ex. vara personliga skäl som att den anställde missköter sig eller i extrema fall av sjukdom hos den anställde. Om den anställde missköter sig grovt kan han/hon bli avskedad vilket innebär att han/hon måste sluta med omedelbar verkan, till skillnad från om man blir uppsagd då det finns en viss uppsägningstid innan anställningen upphör. Oftast är det tre månader som gäller. Den anställde kan också bli uppsagd på grund av det något vaga; arbetsbrist, vilket ofta manipuleras av arbetsgivaren genom förändringar av organisationen och/eller hur man delegerar ut arbetet. De fackliga organisationerna har ofta experter på olika områden inom den aktuella branschen och företräder medlemmarna i eventuella tvister med arbetsgivare mm. Svenska Musikerförbundet, SMF, är yrkesmusikernas fackförbund i Sverige.

 

Vill du veta mer rekommenderar jag en musikjurist eller mina källor.

 

Källor

  • Föreläsningsanteckningar; H. Hillerström
  • Litteratur/Material: Musikjuridik (H. Stannow, Y. Åkerberg, H. Hillerström)
  • www.skatteverket.se

Kommentera